Del II
Fokus i det här avsnittet är chassit.
Vid inspektion så föreföll chassit vara i ett mycket gott skick och det kom inte som någon överraskning med tanke på hur robust både konstruktion och material är. Man kommer osökt att tänka på järnvägsräls!
Allt demonterades, axlar, fjädrar, bromssystem, styrsnäcka, bensintank, stötdämpare, kardantunnel etc. och inspekterades noggrant. Min första tanke när ramen var ren var att lämna in den för blästring men med tanke på skicket (en påbörjad renovering var uppenbar) så jag bestämde att det var tillräckligt med en ordentlig rengöring och slipning där det var åtkomligt.
Ett av fästena för karossen var ordentligt rostskadat och åtgärdades. Grundlack och två lager chassilack fick avsluta ramarbetet.
Fjädrarna fram var på grund av den stora vikten ordentligt hopsjunkna och behövde därför riktas eller ersättas med nya. Jag valde det senare alternativet och fick nya fjäderpaket levererade från Red Triangle.
När dessa beställdes (2009) fick man en prisuppgift innan köp och priset var helt acceptabelt. Idag får man ingen sådan information från Red Triangle och jag skulle idag tveka att beställa fjädrar därifrån. Fjädrar kan beställas eller riktas hos Rånäs Bilfjädrar AB.
Bakfjädrarna var i bättre skick utom ett blad som var sprucket. Beställde ett nytt hos Oljemarks Bilfjäder AB (tillverkades antagligen av Rånäs Bilfjädrar AB). Efter rengöring riktade jag själv bladen till rätt kurvatur med hjälp av en hydraulpress. Bladen smörjdes in med fett och monterades ihop med nya krampor och bultar. Framfjädrarnas bakre fästen består av bultar med smörjnippel och bussningar av brons. Alla övriga bussningar till fjädrarna är av gummi. Alla bussningar och bultar byttes ut.
Styrsnäckan är av typen Marles Double Roller Type 462. Här justeras glappet bl.a. genom ett antal shims och jag tog bort ett mindre antal och bytte ett lager som var fullständigt utom räddning. Visst glapp återstår men är acceptabelt. Mer om hur glappet kan kompenseras längre fram.
Bromssystemet på en 30-talskonstruktion som Alvis TA14 (första bilen som producerades efter kriget och nästan identisk med förkrigsmodellen Alvis 12/70) är mekaniskt och består av kompensatorer fram och bak som förmedlar bromskraften via stänger till respektive hjul. Allt konstruerat av Girling under benämningen 2LS (”two leading shoes”). Handbromsen förmedlar kraften via en inkapslad wire till bakhjulen via den bakre kompensatorn. Handbromsen är effektiv och fungerar nästan som ett tvåkretsbromssystem.
Bakaxeln ägnades mindre uppmärksamhet sedan jag konstaterat att inget glapp i drivaxlarna förelåg och inget oljeläckage. Efter demontering av bromssköldar, trummor och bromsbackar fick axeln en mindre kosmetisk översyn genom några varv med chassilack.
Framaxeln behövde inte heller någon större uppmärksamhet eftersom inga glapp i nav (hub) eller axeltapp/pivåtapp (stub axle/king pin) kunde konstateras. Naven, inklusive inre och främre lagren, demonterades dock för ytterligare inspektion liksom bromssköldar, trummor och bromsbackar. Som bakaxeln fick framaxeln lite uppsnyggning genom lite färg.
Trummorna, som inte behövde svarvas, och bromsköldar blästrades och lackades. Bromsbackarna lämnades till Nobec AB i Norrköping för montering av nya bromsband (limning).
Efter demontering av bensintanken upptäckte jag ett antal stora bucklor i botten på tanken. Så kunde jag inte ha det och frågan uppstod om jag skulle köpa/tillverka en ny tank eller att åtgärda den buckliga? Eftersom jag ofta väljer den svåra vägen så fastnade jag för det senare alternativet. Jag försäkrade mig om att inga bränslerester fanns kvar in tanken och med hjälp av vinkelkap och tunn kapskiva skar jag ut en stor del av botten på tanken. Tanken innehåller ett antal skott som skall förhindra att bränslet skvalpar omkring när bilen rör sig och dessa var givetvis deformerade p.g.a. bucklorna. Skotten riktades till sin ursprungliga form och tre mindre plåtar tillverkades som ersättning för den bit jag tagit bort. Avtappningshål/plugg monterades i en av de nya plåtarna.
Innan montering gjordes en fals runt hela hålet i tanken. De nya plåtarna punktsvetsades fast runt tankens kanter och i skotten (skotten har en ca 1 cm fals som utnyttjades för att fästa plåtarna). Den observante läsaren konstaterar snabbt att tanken efter den här åtgärden måste läcka som ett såll. Vilket jag också förstod. Jag tätade därför tanken med hjälp av karosseritenn.
För ytterligare tätning så använde jag en produkt från Paul Beck, Vintage Supplies i England. Den hälldes i tanken som sedan roterades åt olika håll för att medlet skulle fördelas jämnt. Det finns en mängd produkter för tätningsändamål av bensin/diseltankar.
Efter att alla delar borttagna från ramen åtgärdats och snyggats till så monterades allt tillbaka igen. Bilderna ger en uppfattning om resultatet.
Som nämndes i samband med styrsnäckan så kan en del av glappet minskas genom att placera en styrdämpare mellan framaxeln och paralellstaget. Idén kommer från Carl Johan Bångfeldt och som också hjälpte mig med de delar som behövs för monteringen.
Ett stort tack till Carl-Johan!
I nästa avsnitt skall jag plåga er med rost och ruttet askträ och några sätt hur man kan attackera en kaross i långt framskridet förfall.