Alvis 12/50 TG Sports Saloon

Agda såldes den 12 juli 2017 på auktion i England, köparens namn är okänt.

Hon kallas för AGDA vår gamla engelska bil, det gör hon därför att man i England brukar döpa sina vintage-bilar till (företrädesvis) kvinnonamn – men också för att hon kom till Sverige på Agda-dagen i oktober 1986. Modellen är ALVIS 12/50 TG Sports Saloon, karossen är tillverkad av Carbodies, en firma som liksom Alvis egen fabrik fanns på Holyhead Road, Coventry.
Hon levererades till Henlys, en bilhandlare i London den 22 juli 1927 och fick
registreringsnummer YT 2219. Karossfärgen var Maroon-röd, förmodligen i två nyanser som var vanligt på Alvisbilar.
Första ägaren hette förmodligen Kechley, jag har fått det namnet av ägare nr.2 (och jag kan möjligen urskilja det också på registreringspapperen som jag har fått).
Mr Kechley körde bilen fram till den tidpunkt då han som soldat ryckte ut i kriget.
Bilen ställdes upp för långtidsförvaring och eftersom han var en ordentlig man, pallades hon upp och dränerades på vatten, olja och bensin.
Oturligt nog fick några ynglingar för sig att de skulle ”låna” bilen för att åka på en danstillställning, de fyllde på luft vatten och bensin men missade oljan.
Ramlagren skar redan efter någon mile och bilen ställdes tillbaka in i förvaring igen.

Nästa ägare hette Alister M. Reid, Ewell Village, Ersom, Surrey.
Han hittade bilen i ett garage (bilverkstad eller bilfirma) som den första ägaren drev.
Ägarbytet skedde redan 1966, vi vet att Alister ägde bilen i september det året, men registrerades som ägare den 17/7 1968. Även denna ägare bodde i södra delen av London.
Jag har haft en brevväxling med Alister och han har också skickat mig foton på hur bilen såg ut när han köpte den, (ni ser några av dessa bilder nedan).
Motorn renoverades och styrleder byttes, framstolarna kläddes om och karossen lackades om, färgen då var Svart + Vit.
En kul grej är att Alister fick med sig haren när han köpte bilen.
Mrs. Kechley försvann in i huset precis innan han skulle släpa hem bilen, och hon kom ut med haren som hade stått som prydnad i bokhyllan.
Alister minns inte riktigt vem han sålde bilen till, men en av de engelska klubbarna hävdar att det var en Mr Hughes som bodde i St Austell, Cornwall och att året var 1970.
Mr Hughes var aldrig medlem i någon av Alvisklubbarna och registrerade troligen inte bilen heller, det finns ingenting som tyder på det.
Nu försvann bilen utom synhåll för de engelska Alvisklubbarna.

Nästa ägare var Ivan Kessel, Cornwall, ägarbytet registrerades 1972
Bilen stannade i familjens ägo och sonen Jon Kessel registrerades som ägare den 22/6 1984.

Det finns ett brev från en man som heter Alan Cook, en man som har ägt ett flertal Alvisbilar och han stötte på bilen flera gånger vid den här tiden. Den stod första gången vid en bilfirma i den lilla staden Hayle intill väg A30 och senare fanns samma bil hos en annan bilfirma i samhället Sommercourt, det bör ha varit hos Ivan Kessel. Bilen var då fortfarande svart + vit.
Till historien hör att Alan Cook 25 år senare hamnar i sällskap med en dotter till Ivan Kessel, hon råkade nämna den här bilen och att det var en av de två bilar som hon och syskonen fick åka runt i, den andra ska ha varit en Riley.

Bo Henrysson hittade bilen under en Englands-semester hösten 1986, den stod på en bilfirma med namnet Ivan Kessel Garages, Cornwall, en lokal bilhandlare, man sålde även nya bilar av fabrikat Volvo, Mitsubishi och Alfa Romeo. Bo köpte bilen och tog hem den till Sverige där den reg.besiktades 9/7 1987. Färgen var Svart + Grå med gula hjul. Av registreringsbeviset framgår att bilden längd/bredd är 4,0/1,51 meter och att tjänstevikten är 1260 kg.

Vi köpte bilen av Bosse 2002, ingenting är gjort med karossen sedan bilen kom till Sverige 1986, jag har renoverat bromsarna, renoverat styrväxeln och bussat om framvagnen. Motorn omborrades efter ett haveri i slutet av 80-talet och vintern 2009 byttes axeln till vipparmarna samt monterades ett nytt grenrör.

Sommaren 2010 körde vi ca 60mil, bilen har aldrig gått bättre sedan jag köpte den. Året efter tog vi bilen till träffen i Kungsbacka, den resan var den längsta vi kört på en dag – ca.34 mil och allt gick bra. När vi skulle åka hem igen hade kylaren börjat att läcka vatten i expansionstanken och hon fick vila i garaget under 2012.

Vintern 2012-13 lämnades kylaren för renovering och efter lite tillsyn konstaterades en trasig ventilfjäder. Resultatet blev nya ventilfjädrar och ventilstyrningar och renovering av ventilsätena.
När detta skrivs (påsken 2013) är bilen fortfarande inte hopsatt men har också fått en ny startkrans och ett nytt bendixdrev.

Sommaren 2010 körde jag ett bröllop för första gången,bilden i galleriet. Brudgummen i det andra bröllopet var tidigare arbetskamrat till mig.

Den 14 Juli 2017 kommer bilen att erbjudas till försäljning på auktion i England